Dag ett inledde vi vårt veckolånga projekt om övergivna platser med att lyssna på Peter Boströms föreläsning om just detta ämne. Han visade oss många bilder på platser som han själv sökt upp på Öland, och vi kom att bli väldigt intresserade av historierna bakom de alla.
Platserna kunde vara allt mellan bostadshus och småaffärer, till fotbollsplaner och fabriker, som nu står tomma och bortglömda.
Vi hade också en egenundersökning i slutet av dagen om boende och miljö, där vi frågade oss själva vart vi skulle vilja bo och leva om man fick välja idag.
– Majoriteten ville bo någonstans avskilt där man kunde ha sitt privata utrymme samtidigt som det skulle vara nära och lättillgängligt till både kommunikationer och verksamhet. Och man ville nog helst ha en fri och inte alltför stressig miljö. Närhet till havet var också nåt som nästan alla föredrog.-
Detta kom att bli vår research och grundläggande bas i projektet.

Dag två tog vi oss till lägenheten på Alunvägen som vi fått låna av Mörbylånga bostad för vårt arbete.
Det tog ca en halvtimma från vår skola i Skogsby till Södra Möckleby/Degerhamn där lägenheten låg. Och då hade man kört en bra bit längs det stora alvaret som täcker större delen av södra ön.
När vi var framme möttes vi av ett litet samhälle, en skola, en kyrka och ett antal småbutiker. Klockan var strax efter halv nio när vi kom dit och det var inte mycket folk i rörelse. Förutom barnen på skolan, som denna dag hade friluftsdag.
Lägenheten var en tvåa i utkanten av en lägenhetslänga.
Mellanstor tomt, vätt mot skolgården till och framsidan hade utsikt över fälten på alvaret. En rätt mysig lägenhet tyckte vi när vi satt in lite saker i tomrummen, men det syntes att den inte hade varit bebodd på ett tag.
Kunskapen som gårdagen hade gett oss sattes upp på väggarna i form av dokument och lappar för klarare översikt. Vi drog också in ett par datorer för våra tekniska behov, designers som vi är.

Och undersökningen kunde starta.
Varför stod dessa lägenheter tomma?
Vad hade förändrat detta en gång frodande samhälle?

Nedläggningen av den då närliggande lättbetongfabriken visste vi var en mycket betydande faktor i att folk inte längre kunde bo kvar. Men var det allt som fått all energi försvinna från den lilla byn?
Vi kom snart att upptäcka att problematiken inte låg i hur lägenheten låg eller såg ut, (för det var ju faktiskt så att våra önskemål på en bostad från vår egenundersökning dagen innan, passade faktiskt mycket in på dessa lägenheterna)
utan snarare hos det sociala och kommunikativa i det här samhället.

Dag tre var det fortsatt undersökning med tillhörande heldagsvistelse på Alunvägen 1A. Vi hade nu bekantat oss rätt väl med lägenheten i sig och kände nu att det var dags att öppna dörren och stiga ut i det okända Degerhamn.
Vi hade tills nu haft riktlinjerna: ryktet, närmiljön, transport och souvenir, När vi skulle undersöka lägenheterna, men vi hade förstått att miljön runt lägenheterna var det som betydde mest roll. Så nu drog vi riktlinjerna över byn i stället.
Vad finns det för butiker i byn? Och hur ser dom ut?
Vad sysselsätter sig folk med, och vilka är det som gör det?
Vad skulle kunna locka fler att ta sig hit?
I samhället södra Möckleby/Degerhamn kring alunvägen finns några småbutiker, en kyrka och en skola. De har även en liten egen bensinmack som fyndigt nog heter ö pumpen och ett litet bibliotek. Men det vi intresserade oss för mest var det lilla bryggeriet i utkanten av byn med sin fungerande lilla butik. Här förs tydligen en rätt framgångsrik verksamhet, med ett eget ölmärke med gammaldags stil.
Men trots allt detta så står Degerham samhället inför ett stort problem. Åldersfördelningen i befolkningen.
Vi såg och läste att till största delen så bor här pensionärer. I statistiken så stod det de skrämmande siffrorna att kring ett fyrtiotal av invånarna här är mellan 25 till 30 år. Vissa av barnen som går i skolan här bussas från Mörbylånga och när dom blir gamla nog så kommer dom antagligen också flyttas ut.
Degerhamn är ett samhälle i behov av nytt ”ungt blod”, fler folk som intresserar sig för det och mer engagemang från dess ännu befintliga invånare.
På eftermiddagen så tog sin några i klassen ner till vattnet och tog sig en titt, och kunde även här konstatera att närmiljön till lägenheten var underbar.
Så med Degerhamns gamla karaktäristiska, mysiga butiker och otroliga miljö, så har det all potential i världen att dra till sig fler människor som liksom oss kommer tycka att det kan vara värt ett besök.
Problemen vi såg nu var ryktet, och transporten.
Hur skulle vi få folk att vilja komma hit?

Dag fyra inleddes med ett besök på ytterligare en övergiven plats. Ett gammalt stationshus från då Öland hade sin järnväg. Ett stort gammalt hus med innehållande säkert mycket av Ölands historia. Vi var även och besökte Ölands östra strand. Otroligt häftig syn med ovanlig stenmark.
Så detta var våra tankar.
Södra Öland: Otroligt vacker miljö, natur.
Mycket intressant historia.
Populärt med fågelskådning.

Vi bestämde oss för att enskilt komma med olika förslag till förändring av synen på södra möckleby/degerhamn samhället. Hur man kunde ändra ryktet, och dra hit mer folk för vidare utveckling. och detta ska vi visa i form av en samansättning av tankar och visioner i slutet av vårat projekt.

Mycket kommer det handla om:

Kanske starta någon förening för att engagera befolkningen i att själva rädda sitt samhälle. Kulturkurser i konst och hantverk kanske, eller kurser i fågelskådning?

Lägenheterna som ändå står tomma kanske kan byggas om till nåt mer avsett för korttidsboende, i form av sommarstugor för uthyrning, eller tillhåll för flitiga fågelskådare?

Historia, göra så att folk får upp intresse igen för det som varit. Järnvägen, nåt o tänka på igen?

Publicitet, kanske en skylt, välkommen till Degerhamn! Gör så att folk hajar till och tar en extra titt på vad de kör förbi. Internet, gör reklam för eventuella föreningar och happenings i byn. Gör reklam för de fortfarande bevarade småstadsbutikerna.

En anordnad badplats, kanske finns en, men inget vad vi uppmärksammade.

Möjligheterna är många!


Louise Havedahl


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Projekt 2020

Vi har under en vecka verkat i lägenhet 1 A på Alunvägen i Södra Möckleby. Vi har i korta drag försökt sätta oss in i boendesituationen i byn, då det finns tomma lägenheter som ingen verkar vilja bo i.
Vi har intervjuat personer i grannskapet, vandrat omkring i byn och även tagit del av kommunens rapporter och problemställning.
Jag fick intrycket av att människor i Södra Möckleby trivs ganska bra med sin boendesituation, men oroas för diverse nedläggningar. Det fanns ett vårdhem (Alunagården) som fram tills att det slog igen erbjöd lagad mat mot betalning och även organiserade träffar för byns lite äldre invånare, då det bjöds på underhållning i form av musik flera ggr i veckan.
Hastigt efter att man gått ut och sagt att man skulle renovera Alungården så lade man ner verksamheten istället.
De äldre skriker nu efter ställen att träffas på, ta en fika eller lyssna på musik.
När ett litet samhälle inte har några jobbtillfällen att erbjuda och allt ska effektiviseras och flyttas så medför det även att folk sitter strandade i sina hem.

Dags att tänka om, vad som behövs är ett nytt sätt att angripa denna problematik på.
Det finns ofta många eldsjälar eller andra genuina verksamheter ute på landsbygden. Södra Möckleby har ett bryggeri som är hur spännande som helst, kan vara den roligaste verksamheterna jag skådat sen jag kom hit.
Detta är en typisk verksamhet som byn bör ta vara på, värna om och även utnyttja. Bryggeriet har redan ett hyfsat känt varumärke som tom. finns i Systembolagets sortiment.
Jag tror att en satsning på att plocka fram byns egna resurser och även parallellt satsa på t.ex. design, konst eller fågelskådning skulle kunna locka fler människor till att vilja bosätta sig där.

Jag bodde under ett år i ett samhälle som heter Hellefors och fick ta del av deras historia och alla problem som uppstod när ett stålverk plötsligt lades ner och samhället förlorade nästan alla arbetstillfällen. Inte helt oväntat flyttade de flesta arbetsamma individer därifrån och kvar var bara de lite konservativa och bakåtsträvande människorna som inte hade utbildat sig.
Med Pentii Supponen (gamla kommunalrådet), Carl-Jan Granquist i spetsen genomförde man enorma förändringar, man satsar idag på måltid, design och teknik.
Man har i området 3 design utbildningar, däribland FIDU (förberedande industridesign utbildning) som är rankad som en av Sveriges bästa i sitt slag.
Måltidens hus, vilket är en kockutbildning som Carl-Jan Granquist ligger bakom. Denna man är en riktig eldsjäl, han startade en herrgård där i ungdomens dagar och har stannat kvar. För några år sedan fick han ett jobberbjudande att tillaga maten på en utställning i Sevilla, som betalt villa han inte ha pengar utan deras enorma och pampiga entré till utställningen. Så den står nu i ett samhälle bredvid Hällefors som heter Grythyttan mitt ute i skogen.
I Hellefors ligger även Formens Hus som inte bara erbjuder utställningar om designhistoria och seminarier utan även har ett för Sverige unikt bibliotek med allt inom design. Med samarbete med skolor som FIDU och Parsons genomför man många roliga design projekt helt ostört ute i skogarna.
Förutom detta har man även satsat mycket pengar på utsmyckning av parker, man har köpt in en stor mängd skulpturer från olika konstnärer som finns utplacerade i flera av Hellefors parker.

Nu finns det kanske inte samma förutsättningar i Södra Möckleby för att genomföra just detta men mycket kan göras. Jag skulle föreslå att ett kompetent arbetslag formades som besitter spetskompetens inom arkitektur, samhällsplanering, landskapsarkitektur, design och konst. Detta arbetslag skulle senare kunna presentera en genomarbetad rapport för tänkbara lösningar och scenarion inför framtiden.
Som sagt ta vara på det genuina för platsen, något som skulle kunna locka människor dit förutom de mest grundläggande aspekterna. Sen måste tilläggas att kommunikationen med buss mellan ön och fastlandet är riktigt undermålig och förmodligen en av många anledningar som bidrar till denna isolering


Christofer Blixt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Alunvägen 20 A-J

Övergivna platser var inspirationen för Form och Designs tjänstedesign projekt Alunvägen 20 A-J. Peter Boström, skribent på Ölandabladet presenterade sitt material om övergivna platser på Öland och detta blev inledningen av projektet.
Uppgiften gick ut på att förändra människors attityder och vanor, att visualisera hur det är att leva på Alunvägen och arbeta utifrån målet att locka unga människor till området.

Det finns 10 lägenheter i ett hyreshus på Alunvägen 20 i Södra Möckleby som står tomma och har gjort sedan 1995. Lägenheterna ägs av Mörbylånga Bostadsbolag AB och ligger idylliskt i den lilla orten med vacker utsikt mot alvaret. Lägenheterna byggdes 1979 för att erbjuda arbetarbostäder åt personalen vid cementfabriken i Degerhamn men nu finns inget intresse för dem längre.
Om det är bristen på jobb i närområdet eller hyreshusets skamfilade rykte med mord i en av lägenheterna som gör dem oattraktiva är svårt att avgöra. Men faktum kvarstår de står tomma och förfaller, ingen vill bo där trots att det idylliska kvarteret är fyllt av attraktiva bostäder.

Jag har valt att fokusera på permanentboende och inte turister. Jag upplever att bruksandan är väldigt stark i byn och jag vill ta hänsyn till och respektera den. Jag tror inte att turismen är södra Ölands räddning utan att det är åretruntboende som gör skillnad för orten.
Genom att locka barnfamiljer till ett nybyggt hus på Alunvägen hoppas jag kunna stärka tillväxten och locka flera att söka sig till dessa områden och på så sätt stoppa utflyttningen från små orter på södra Öland och bevara landsbygden.

Jag tror inte att de som söker sig ut på landet är intresserade av att bo i hyreshus utan söker närheten till djur och natur och vill bo i hus. Mitt förslag går därför ut på att riva det befintliga hyreshuset på Alunvägen och bygga en villa anpassad för barnfamiljer. Tomten är optimal för familjer som vill ha häst eftersom det finns utrymme för ett litet stall på tomten och närheten till grannarna som är bönder underlättar hästhållningen och det finns massor av betesmark i närheten av huset.

Exempel på reklamblad (klicka på bilderna för högre upplösning):

Ina Hjelte

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Båtlinje Degerhamn - Sandhamn

Problematik:
Turister lockas till norra Öland och de södra delarna står i glömska. Vad beror det på? Hur uppfattas södra Öland för utomstående? Vilka bosätter sig där samt hur kan vi förändra?

Invånare i södra Möckleby och Degerhamn berättar om sysselsättningen .
”Har man tur kan man eventuellt få jobb i Mörbylånga men den chansen är ganska liten. Invånarna söker sig därför till Kalmar. Endast en i byn jobbar på byns egen fabrik Cementa.”


Efter diskussioner i grupper kommer vi fram till att kommunikation och tillgänglighet är väldigt viktigt för att man ska bosätta sig på ett ställe. Kommunikationen på Södra Öland och Möckleby, Degerhamn är väldigt dåligt.

Eftersom samhället ligger vid kusten kändes det naturligt att ta reda på om färjetrafik funnits där tidigare och varför det i så fall inte gör det längre. Vår första tanke var då att utveckla kommunikationen mellan Degerhamn och Bergkvara genom färjetrafik, för att därifrån skapa möjlighet att ta sig till både Kalmar och Karlskrona. Vi upptäckte att det var närmare att från Möckleby ta sig upp till Färjestaden och sedan vidare över till Kalmar. Avståndet mellan Degerhamn och Karlskrona blev även det omständigt och långt.

Därav väcktes intresse för tusistnäring och båtkommunikation. Vi inspirerades av turen mellan Gotland och Ölands norra udde. Idén ö till skärgård blev då aktuell.

Från Ö till Ö blir
Från Ö till Skärgård.
Tanken är att starta en båtlinje mellan Degerhamn och Torhamn, eventuellt Sandhamn. Då skapas möjligheten att över dagen ta sig från Karlskrona skärgård till Öland, och vise versa. Eftersom fokus ligger på dagsutflykter kommer möjligheten att ta med sig bil ej finnas. Däremot anser vi att cykel är ett väldigt bra alternativ.

I takt med den förhoppningsvis ökande turistnäringen i Möckleby och övriga södra Öland föreslår vi förnyelse eller utveckling av samhällen.
Vi tror på ett genuint och nostalgiskt intryck. Ölands gårdsbryggeri, samt brukshotellet ger anor från svunnen tid, vilket vi anser är något att bygga vidare på.



Karin Jakobsson
Beatrice Persson

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Är du stressad, 80-talist?

Allt fler unga människor drabbas av en negativ stress. 80-talisterna är generationen som vuxit upp tillsammans med teknikens framfart. Snabbare och effektivare kommunikationsmedel, obegränsad tillgång till information har lagt hela världen i våra händer. Men vad för framtid har vi att vänta? Världen och ekonomin är i djup kris. Kriser följer oss åttiotalister i hälarna, uppvuxna under tidigt nittiotal och arbetssökande under rådande finanskris. Arbetslösheten bland unga är idag rekordstor och allt fler väljer att plugga vidare på högskola för att rida ut stormen. Vi utbildar oss för att säkra våra liv, vår framtid.

Vi åttiotalister har alla möjligheter att få ut mesta möjliga av våra liv, men finns möjligheterna följer också kraven. Vi ska vara framgångsrika, hälsosamma, ha tusen bollar i luften men framförallt vara framgångsrika. Helst ska vi också jobba med vår största hobby. Är dessa krav möjliga? Går de att uppnå?

Jag har pratat med några unga vuxna, alla födda på 80-talet, liksom jag själv, om framtiden och stressen. Platsen som samtalen ägde rum på är Degerhamn på södra Öland, en plats där just 80-talister är en bristvara. Skulle ett ställe som Degerhamn kunna locka unga, framgångstörstiga 80-talister? Skulle kanske Degerhamn kunna vara lika bra för oss som vi skulle kunna vara för Degerhamn?

Mina tankar kring ämnet väcktes då vi en eftermiddag promenerade förbi Ölands Gårdsbryggeri på södra Möcklebyvägen i Degerhamn. Ett familjedrivet mikrobryggeri där ambitioner på att expandera finns med inte att anställa mer arbetskraft. Det viktiga för bryggeriet är att värna om bryggandet av ölet som ett hantverk och känslan av att få arbeta med sin hobby. En känsla som jag tror att många 80-talister känner igen sig i. Men går det att arbeta med sin hobby utan att drabbas av en framgångsstress? På Ölands gårdsbryggeri tycker jag att man verkar klara av den balansgången bra. Om detta beror på omgivningen och det faktum att bryggeriet ligger i ett samhälle som Degerhamn återstår att svara på. Skulle ett samhälle som Degerhamn kunna bli en fristad för stressade åttiotalister?

Som jag nämnde inledningsvis är vi 80-talister uppvuxna med teknikens snabba tillväxt. Många av oss kommer även ihåg när datorer inte fanns i var mans hem. Alla jag pratat med kommer ihåg första gången de fick möjlighet att gå ut på Internet. Ett surrande modem och en hel värld av spännande information öppnade sig. Vi har varit med sedan starten, vi är inprogrammerade i ett samhälle som för många äldre har tagit tid att lära sig. För oss är datorer en självklarhet. Men har Internet och alla dess möjligheter satt en extra stor press på oss unga? Information finns tillgänglig från alla världens hörn närhelst du vill ha tillgång till den. Via Internet ligger världen rakt framför näsan på oss och alla val och möjligheter blir genast oändligt många fler. Detta anser jag är vår styrka men samtidigt vår börda att bära.

Vi slåss med problem som tidigare generationer inte har haft. Vi ska alla nå våra drömmars mål och inte fastna i slentrianen. Vi ska ut och se världens alla hörn, så långt bort från det välkända som möjligt. Men vad händer när nyfikenheten på omvärlden och ambitionen att bli framgångsrik övergår i kravfyllda måsten och “borden”? Kommer vi att se en hel generation av utbrända unga vuxna som inte ens hunnit ut på arbetsmarknaden?

Något som de flesta jag pratade med tog upp rörde vikten vid att ha ett utvecklande arbete. Många är rädda att inte hitta rätt i livet, att välja fel väg eller inte ta vara på de chanser och möjligheter som erbjuds. Även om vi alla människor hanterar stress på olika sätt eller är mer eller mindre stressade av naturen känner de flesta en stress och oro inför framtiden. Men många har lärt sig att vända stressen till någonting positivt. Ett slags bränsle för att få allt vi vill göra gjort. En slags cykel som föder sig själv. Vi blir stressade av allt vi vill göra och använder då i sin tur den stressen till att hinna göra allt det vi blir stressade över att vi ska göra.

Kontroll var ett återkommande begrepp bland 80-talisterna jag talade med. När stressen inte är positiv eller går att omvandla till drivmedel beror den ofta på att man inte har kontroll över situationen. Många upplever i dessa situationer ett tillstånd av handlingsförlamning som kan vara svår att ta sig ur. Den gnagande och molande stressen upplever många vara den värsta. En stress som inte direkt kan åtgärdas eller konkretiseras. Den molande stressen rör ofta saker som utbildning, boende eller ekonomi, saker vi inte direkt kan styra och kontrollera.

Rädslan att inte kunna ta sig dit man vill i livet, att nå de mål och delmål man stakat ut är ett orosmoment som många av oss upplever. Vi vill ha kontroll över våra liv och vara våra egna chefer som sätter våra egna krav och förväntningar. Vi har ju alla möjligheter att forma våra egna liv och då vill vi inte heller bli styrda. Vår framtid är vårt hantverk. Vi vill inte ha andra som säger åt oss hur vi ska forma vår tillvaro och inte heller blir jämförda och behövda hävda oss inför vår omgivning. Många skulle just vilja blir bättre på att stänga av dessa känslor och inte lägga så mycket energi på saker som ligger utanför vår makt. Jag upplever att många någonstans skulle vilja ha en mentalitet där fraser som “det löser sig” och “en dag i taget” är tongivande. Även om vi lägger ner mycket tid och energi på att planera vår framtid tror jag ändå att alla vill jobba för att leva och inte det omvända.

“Världsarvets kvaliteter är subtila till sin karaktär och för människor som i sin vardag utsätts för informationsstress kan lågmäldheten hos värdena bli osynliga och svåråtkomliga. Att i stillhet uppleva närvaron. Många hittar fram till detta ögonblick och blir sedan hängivna”.
- www.sodraoland.com

Många unga lider utav sin stress och vill göra något åt sin situation. Jag vill visa på södra Ölands möjligheter att erbjuda unga människor en fristad där goda möjligheter till entreprenörskap finns! Den kreativa miljön och hantverkets djupt rotade tradition är vad många unga människor idag söker men inte finner i större städer. Det går att bedriva ett framgångsrikt hantverksarbete i en miljö som södra Öland har att erbjuda. En tillvaro där kreativitet och skaparglädje får mer utrymme än alla krav och måsten.

Vi åttiotalister har en enorm kapacitet och drivkraft, en drivkraft som inte bara gör nytta i storstäder. För många av oss kan stressen till slut kväva vår energi. Att hitta mening och lust utanför kravfyllda framtidsmål är möjligt! En fristad på södra Öland kan vara lösningen för många stressade åttiotalister!


Ida Nilsson

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Transport- Degerhamn

Att bo på södra Öland är svårt, såvida man inte är en ensamvarg. Men hur ska man då kunna förbättra möjligheterna för boende på södra Öland? Enda sedan ÖJ, Ölands järnväg, försvann så har många invånare också valt att flytta, eller utvandra till fastlandet. Och med människorna försvann också båttrafiken och istället byggdes Ölandsbron 1972. På södra Öland lever Degerhamns Taxi kvar och transporterar de få som bor just i Degerhamn. Annars finns även Mörbylånga Taxi och ett fåtal buss sträckor att åka. Men hur ska Mörbylånga kommun locka fler boende till just södra Öland utan att förstöra fridfullheten som finns? Jo, förutom att locka med lugnet och bra bostäder även se till att det finns kommunikation med större städer! Att ev. återinföra en järnväg eller ett spårvagnssystem skulle inte bara gynna många äldre som är bosatta på Öland utan även småföretagarna, skolorna och turismen som finns på denna soliga ö. Istället för att bilar ska susa runt naturreservatet Alvaret kan man snabbt och enkelt nyttja kommunaltrafiken. Äldre människor skulle kunna förflytta sig på ön lättare och småföretagarna skulle bli mer uppmärksammade. Och om småföretagarna går med ev. större vinst skulle kanske det locka med fler arbeten inom den sektorn. När jag pratade med Degerhamns Taxi så frågade jag huruvida deras företag är lönsamt i denna lilla by. Jag fick då svaret att Degerhamns Taxi en gång blomstrat, och att de då kunde erbjuda färdtjänst så väl som bussresor och taxikörning. Idag är Degerhamns Taxi på väg att dö ut, så är även den lilla byn. Kvar finns en liten Ica-butik och ett fotbollslag, samt en kyrka som besöks traditionellt varje söndag. När jag får de här svaren så blir jag stum. Byn har inte på något sätt anpassats till cyklar, mopeder eller båtar i den vackra hamn som finns. Hur tror man då att människor ska lockas hit? Jag bara undrar. Att man dessutom valt att ta bort järnvägen som byggdes i början på 1900-talet tycker jag är ganska dumt. Även om järnvägen skulle kostat att underhålla hade man med den kanske haft en stark turistkälla. För att återgå till min teori så tror jag att kommunikation är problemet. Det är för långt till de fåtal arbeten som finns, men att införa en järnväg eller liknande spår hade gett fler arbetstillfällen inom tåg trafiken och underlättat möjligheten att förflytta sig till arbeten. Och om kommunikationen blir bättre tror jag också att många småbarnsfamiljer skulle lockas av lugna idyller med plast för lek. Det vore bara idiotiskt att låta frakta barn till fastlandet när vi behöver folk på Öland. Den blomstrande ungdomen är viktig för ett slitet och trött Degerhamn, men även för resten av Öland.

Tågförbindelser mellan dessa orter skulle vara:
Miljövänligare än andra färdmedel, säkert att åka, det skulle gå snabbt att förflytta sig och troligtvis locka yngre generationer och turister. Detta förslag kräver dock en hård satsning av kommun och landsting.

Förslag på tågrutt (tryck på kartan för större bild):
* Ottenby-Degerhamn-Kastlösa-Mörbylånga-Vickleby-Skogsby-Färjestaden-Algustrum-Stora rör-Borgholm-Djupvik-Strandvik-Sandby-Böda-Torp.

* Grankulla-Fredriksborg-Hagaby-Sandvik-Ingelstad-S.Norrby-Tjusby-Lerkaka-Lopperstad-Slagerstad-Mellby-Torngård-Ottenby




Ida Lundin

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Södra Öland – Ett paradis för fågelskådare


Min problemlösning har varit att försöka kombinera det stora fågelskådarintresset på Öland med dem övergivna lägenheterna på Alunvägen 20 i Degerhamn.

Öland och speciellt södra Öland är känt för sitt rika fågelliv. Detta beror på Ölands geografiska placering och dem rika biotyperna som består av strandängar, långgrunda stränder och inlandsvåtmarker. Öland ligger tvåa med flest observerade arter på 402 (2006) efter Skåne med sina 405 arter. Öland är det enda landskapet i Sverige där man observerat Sibirisk gråsnäppa, Hudsonspov, Cettisångare, Sibirisk trast, polyglottsångare, taigaflygsnappare, maskörnskata och rostsparv. Sveriges fågelfauna består av ca 245 häckande arter, där merparten är flyttfåglar. Det är 25 arter som inte häckar i Sverige men som årligen passerar förbi till och från sina häckningsplatser. 2007 fanns 486 olika arter och 540 olika former, det vill säga arter och underarter, av spontant förekommande fåglar

Kända fågelskådarplatser är vid fyren Långe Jan och Ottenbys fågelstation vid den södra udden och utmed hela kusten på den sydöstra sidan. I Gräsgårdshamn och Gammalsbyören är fågellivet allt som oftast rikt. För nybörjare kan man besöka fågelmuseet vid Ottenby fågelstation. Man kan också få guidade turer och rundvisningar. På västkusten hittar man bland annat Eckelsudde, där man även kan få syn på sälar. Alla dessa platser ligger på ett kort bilavstånd från Alunvägen 20 i Degerhamn.

Jag tänkte mig att man kunde använda lägenheterna till övernattningslägenheter för fågelskådare och kanske andra turister. Man kan rusta upp dem, göra dem fräscha och moderna. Man kan måla om, tapetsera och sätta in sängar, bord, stolar, lampor och skrivbord. Kanske inreda i naturens färger eller ha något kul tema för inredningen. Kanske måla upp en karta av Öland på en av väggarna i varje lägenhet och märka ut vart det finns bra fågelskådarplatser och andra intressanta platser man kan besöka på södra Öland. Man kan ha broschyrer om fågelskådning och annan information i lägenheterna som besökarna kan ta del av. Det finns en fågelskådarförening där alla medlemmar kan kolla upp precis vart en fågel har setts och snabbt ta sig dit med bil. Alunvägen 20 är en bra utgångspunkt för alla dessa platser där man kan få syn på dessa fåglar.

För en billig hyra kan man få fågelskådare och andra turister att övernatta i lägenheterna. Och på så vis få människor att bli intresserande av lägenheterna och kunna få in lite pengar för det. Gör man lägenheterna intressanta och fina och marknadsför att dem finns till förfogande tror jag att det kommer bli liv i lägenhetslängan igen.


Sandra Jonsson

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -